Byn
Svartå bruksby ligger i västra Nyland i staden Raseborg nära gränsen till Lojo. En del av Svartå hörs till Ingå kommun.
Invånare: 1267 (år 2018)
Finskspråkiga: ca. 60 %
Svenskspråkiga: ca. 40 %
Bostadshus: 600
Sommarstugor: 400
​
Arbetsplatser 342 (år 2017)
-
Primärproduktion 24
-
Bearbetning 129
-
Tjänstesektor 189
Svartå består av två tätorter: bruksområdet och stationsområdet.
Offentlig service: lågstadie (Svartå skola och Mustion koulu), daghem, bibliotek och rådgivning (deltid). Närmaste hälsovårdsservice finns i Karis. Byn har en butik, post och Matkahuolto samt goda bussförbindelser bl.a. till Helsingfors. Tågbana för varutransport går genom byn.
Den mest kända sevärdheten är historiska Svartå slott. Slottet ligger i bruksmiljön vid Svartån som är värd för ett besök.
​
Om naturen bör nämnas Lojosjön och Svartån som rinner genom byn till Finska viken. Vid Svartån ligger byns stora åkrar. Typiskt för byn är också Salpausselkä-åsen och dess vackra tallmoar.
Statistik
Datakälla: Statistikcentralen, Paavo-databas
Förbindelser
Svartå centrumområde ligger strax norr om korsningen mellan Hangö-Hyvingevägen (riksväg 25) och vägen mellan Ingå och Salo (landsväg 186). Svartå bruk och slottet ligger ett par kilometer från centrum, vid Hållsnäsvägen, 800 m från vägsträckningen mellan Ingå och Salo.
Bussförbindelserna är goda från Svartå centrum både till Karis och (via Lojo) i riktning mot Helsingfors (matkahuolto.fi). Närmaste järnvägsstation finns i Karis (vr.fi).
GPS, Svartå centrum [N 60º 8′ 15.86″ E 23º 51′ 49.93″]
GPS, Svartå slott [N 60º 9′ 27.31″ E 23º 50′ 14.50″]
​
Lite historia
Svartå förr och nu
​
Svartå har varit bebott sedan stenåldern. I urkunder nämns Svartå första gången år 1351. Vårt lands första järnbruk grundades i Svartå år 1561 på initiativ av kung Gustav Vasa.
När herrgården och industrianläggningarna övergick i familjen Linders ägo i mitten av 1700-talet innebar det en blomstringstid för bruket. Karaktärsbyggnaden eller Svartå slott uppfördes under åren 1783-1792. Det är landets största profana byggnad i trä. Brukskyrkan i Svartå stod färdig år 1761 och ersatte den gamla, år 1672-74 byggda kyrkan. Den kanske mest färgstarka företrädaren för familjen Linder var kammarherren, storgodsägaren Hjalmar Linder (1862–1921) som bland annat anses ha importerat den första bilen till Finland och Svartå.
Järnvägen mellan Hyvinge och Hangö öppnades för trafik år 1873. Sedermera växte bosättning och service upp i närheten av stationsbyggnaden. Persontrafiken på banavsnittet upphörde år 1983, men godstrafiken rullar fortfarande på.
Järnhanteringen lades ner 1901 och ersattes redan samma år av ett träsliperi. Verksamheten i brukssamhället omfattade också såg, spånfabrik, kvarn, snickeriverkstad och tegelbruk. SBA Interior, som tillverkar fartygsinredningar och industrikomponenter, verkar i dag på historisk mark.
År 1985 köpte Magnus Linder tillbaka Svartå slott och inledde en gradvis renovering och restaurering av såväl byggnaderna som parken. Nuförtiden driver man hotell, restaurang och en konferensanläggning på området. Huvudbyggnaden är numera museum. Parken har med tiden återfått sin forna glans.
​
År 1929 införlivades Svartå med Karis kommun (1930-68 Karis köping och Karis landskommun). I dagens läge ingår merparten av brukssamhället i Raseborg stad, som bildades 2009 genom en kommunsammanslagning mellan Karis, Ekenäs och Pojo.
De största arbetsgivarna på orten är SBA Interior, Svartå slott, kommunen och Suomen Viljava. Cirkus Finlandia med hemort i Svartå är en stolthet för byn.Många svartåbor arbetar i huvudstadsregionen. I byenkäten av år 2005 meddelade hälften av den arbetade befolkningen ett de hade en arbetsresa på över 40 km.
​​
Mer info
​
-
Koskinen, Esa (2005): Kullalla kirjailtu elämä. Kamariherra Hjalmar Linder 1862-1921.
-
Nordström, W.E. (1962): Svartå bruks historia.